MargotBonnier, 1906 - 196 pages |
Other editions - View all
Common terms and phrases
Agda anade aning ansikte Babels torn babord blanka blef blek blick blifvit blå bröst båt började darrande dimman drog droska död dörren ensam Erik Familjejournalen fjärran fönster fönstret förstod gamla gatan gick gingo gled glida glim grå Gusten kände gång gått hand hjälplös hufvud hufvudet hvarandra Hvarför hvarje hvita hårda händer hängde hörde kaptenen kjol Klara sjö kommo kvällen landgångar leende lefde lefva lemmar lifvet lilla linningen litet ljuf ljus ljuset lutade lyfte låg lågo långa länge läppar Margot satt Maria Marta midt mjuka Musée de Cluny Mälaren mörka nande nickning omkring plötsligt popplarna propellern pråmen rummet röda sade sakta Siwertz själf sjönk skoband skymtade smutsiga små småningom smärta smög stannade stilla stirrade stod stol styrbord svala svarta såg talade tankar trött tunga tyckte tyst tänkte varieté vatten Vilhelm voro våg väntade ångaren ångest åter äfven älskade öfver vattnet ögon ögonblick
Popular passages
Page 14 - G^i^O begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
Page 10 - Och 1 ibland hade hon dem så nära, att hon kunde sträcka ut sina händer och gripa i alruskorna, och ibland voro de fjärran låga och blå.
Page 7 - I vår första ungdom, innan smärtan ännu lärt oss något om världen och vår egen vilja, leva vi helt i det vi se och höra och stå ofta tysta och förlorade i något som glimmar eller röres. Våra ögon lysa då blanka och stora, och det kan sägas, att vi intet annat äro än en klarnande spegling. Därför är det om glidande vatten och skiftande stränder och alla slags farkoster...
Page 196 - Jag vet dina brister, din lögn, din hårdhet, där du tror dig säker, din tunga och hjälplösa tomhet, när du är ensam, men ändock lefver jag bara i dig, alla mina drömmar äro hos dig • • • Jag hatar dig... Han kysste henne länge med darrande läppar.
Page 164 - Nu var jag fri, sval, stilla, det var något som växte ljudlöst inom mig... ett hvitt ljus, där alla färger funnos, men på samma gång ingen. Jag längtade bara att det skulle bli dag igen, så att jag kunde få ta itu med mitt arbete...
Page 7 - ... farkoster jag vill tala, när det är Margots barndom det gäller. Först är att säga, att hon inte var ensam om namnet, ty Margot stod det ännu med gula bokstäfver i akterspegeln på den gamla svankryggiga, aftacklade skonerten, där hon födts en ljummande majdag.
Page 148 - Hallströms dramer och karakteriseras stämningen i ett av hans exotiska motiv med all den tydlighet man kan begära: »Du har kanske sett Bianca Capello spelas därhemma . . . Jag hade följt henne genom tre akter av drömlikt, svalt, nästan omedvetet glidande från öde till öde ...» Så »glider» även människorna i Siwertz