aff twene warder itt kött. vthaf twem wardher itt ἔσονται οἱ δύο εἰς σάρκα IV. 23 vill Obs. Strengn. för: “helsa" hafva det riktiga: “frelsare"; G: σωτήρ, Ε: qui dat salutem, V: salvator, L: Heiland. S har väl 1541 funnit detta epitet lika opassande för mannen (hvarom fråga är i texten) som 1526. 2 Ε 1516: erunt duo in carnem unam. 3 V. 13 vill Obs. Strengn. till: “och i allting beständande bliffua" foga: "cch i allting wähl vthrätta" och i v. 15: “att i mågen redo wara till fridzens Evangelium", sålunda S 1526. Jämväl fortsättningen är bildad efter L. e duobus fiet una caro 2, V: erunt werden zwei ein fleisch sein, 1522 = 1535. duo in carne una. servientes domino, V: sicut Lasset euch düncken, das jr domino. a deo, V: a domino. dem Herrn dienet. vonn dem Herrn. Euangelio des frides, damit calciati pedibus, ut parati sitis gestiefelt an füssen mit dem Fil. 1,4 7 8 11 13 f. 19 1 5 L synes väl här ha tjänat till ledning, men S har på samma gång afvikit från honom och bättre återgett grundtexten. Man observere att S här såsom ofta sökt få samma eller närbesläktade ord som 1526, jfr boyom 1541 = 1526, "förswarilse och stadhfestilse" 1526: "förswarar, stadfester" 1541. 6 Jämväl här synes L ha influerat S, men S har dock gått till väga med en viss själfständighet. V. 22 f., i 1526 bildad efter L 1522, är 1541 ombildad efter L 1535, så ock v. 27. skolen j ock glädhias, och glädhiens och j, och frog- καὶ ὑμεῖς χαίρετε καὶ συγ 1 Obs. Strengn.: "för Christi skul". 2 I v. 6 vill Obs. Strengn. för: "skepelse", med 1526 läsa: "hambn“, v. 7 insätta: "sielftagandes", v. 9 för: "haffuer förhögt": på thet högsta förhögt“ förmodligen efter E: in summam extulit sublimitatem, eller V: exultavit, L: hat erhöhet, G: ὑπερύψωσεν. E. V. causa perditionis, V = E. verbum vitæ continentes. et vos gaudetis et congaudetis mihi, V: · gaudete et congratulamini mihi. eo accessit, ut morti proximus fuerit non habita ratione vitæ, ut suppleret id quod in vestro erga me officio fuit diminutum, V: id quod et vobis deerat erga me obsequium. excellentiam cognitionis Christi Jesu domini mei, V: eminentem scientiam Jesu Christi si quomodo pertingam ad resurrectionem mortuorum, V: Occurram ad quæ est ex mortuis. L. 1535, 1522. Denn Gott ists der jnn euch Thut alles on murmelung vnnd vnter welchem jr scheinet als solt jr euch auch frewen vnd ist er dem tode so nahe ko- der vberschwenglichen erkent- ob ich auch jnn der aufferste hung von den todten jm Unum autem illud ago, V: unum Eines aber sage ich. autem. 3 L är väl förebilden, ehuru S visat en viss själfständighet. Särskildt gäller detta v. 15, där S 1541 ännu bibehåller imperativformen: lyser, ett minne från E 1526 ff., E 1516: inter quos apparetis. 4 Också här har L tydligen tjänat S till förebild, men S har i första hälften af meningen endast förenklat sin öfversättning från 1526 i st. för att slafviskt följa L. Obs. Strengn. föreslår för: "tenckte på lijffuet": "achtade sitt lif“. S. 1541. S. 1526. G. then löön som forehalles seghren som gar offuan eff- τὸ βραβεῖον τῆς ἄνω κλήoffuan effter aff Gudz kal- ter lelse 1. ären. -. σεως τοῦ θεοῦ. och om j någhot annor- och om j annars sinnadhe καὶ εἴτι ἑτέρως φρονεῖτε. lunda hålla skolen. wandrom effter ena reglo och äre eens sinnadhe. fridzens Gudh. later oss alla folia ene = 1541. τῷ αὐτῷ στοιχεῖν κανόνι, τὸ αὐτὸ φρονεῖν. ὁ θεὸς εἰρήνης. ὅτι ἤδη ποτὲ ἀνεθάλετε τὸ ὑπὲρ ἐμοῦ φρονεῖν. affhollen | ταπεινοῦσθαι — περισσεύειν. τῇ θλίψει. εἰς λόγον δόσεως καὶ λή 1 Man finner alltfort, att S förstått att själfständigt återge sin text, jfr föl jande exempel. 2 Obs. Strengn, föreslår: “quickne wordne“, för: “j haffuen“: "haffua". S 1541 synes här ha förfarit själfständigt. |
