klusive Nya Testamentet, begagnat sig af flera källor, synes också vara antydt i slutet af det förord, som inleder hela arbetet. Där heter det nämligen, med en genomskinlig hänsyftning på hvad som säges i ett af förorden till 1526 års svenska Nya Testamente:

»På thet sista, skal hwar och en, som thenna vthtolckadha Swenska Biblia läsandes warder, låta sigh wara förmanat, om här någhot förekommer, thet honom icke synes drabba rett, at han tå icke alt förhastigh är sådant at straffa, förwandla, eller effter sitt huffuud retta, Vthan låter thet bliffua som thet är, så lenge han warder fullwiss ther vppå, at han thet medh rett och skäl göra kan, Ellies kan then samme wel så snart fela som Tolcken, then til ewentyrs sigh j sakenne någhot meer och yterlighare beflijtat haffuer til ath vthleta hwadh rettest är1.»

Dessa ord antyda ju, att »tolken» jämväl denna gång sett sig om i flere böker och flere lärares lecturer», såsom det heter i förordet 1526, och att man också 1541 förfarit kompilatoriskt eller rådfrågat flera källor. I själfva verket visar en undersökning af Nya Testamentet af år 1541, att man tagit till råds jämväl Erasmus och Vulgata alldeles såsom 1526. I hvilken omfattning detta skedde, skall visas i efterföljande textsammanställning, som grundar sig på en jämförelse ord för ord, rad för rad genom hela Nya Testamentet mellan de båda svenska öfversättningarna (1526, 1541), grundtexten, Erasmus' latinska öfversättning och Versio Vulgata.

Den grekiska texten är aftryckt efter Erasmus' hufvudupplaga af år 1522, hvars text jämte den där bifogade latinska öfversättningen, enligt hvad jag förut visat, ligger till grund för den svenska öfversättningen af år 1526. Men jag har äfven tagit vederbörlig hänsyn till och på viktigare ställen angifvit olikheterna i de öfriga upplagorna af år 1516, 1519, 1527 och 1535. I alla dessa hufvudupplagor står Erasmus' latinska öfversättning

1 Kursiv, af mig.

vid sidan af den grekiska texten, i 1527 års upplaga är jämväl Vulgata aftryckt vid sidan af E:s egen latinska text; och det är väl sannolikt, att de svenske öfversättarne haft en af dessa hufvudupplagor och ej en blott latinsk öfversättning vid sidan af en grekisk textupplaga. I sin latinska öfversättning har Erasmus, särskildt från och med 1519 inskjutit längre eller kortare ord och uttryck, ej sällan efter Vulgatas föredöme, för att förtydliga meningen. Dessa inskjutningar äro af honom oftast betecknade med finare stil, för att ange, att de äro utan motsvarighet i grundtexten, i den följande framställningen är denna markering angifven med [].

Af Vulgata har jag användt den text, som Erasmus själf aftryckt parallellt med sin latinska öfversättning uti hufvudupplagan af år 1527. För de få exemplen från Gamla Testamentet i slutet af min undersökning ligger ett exemplar, tryckt i Nürnberg 1522 och innehållande den af Andreas Osiander förbättrade Vulgatatexten, till grund.

Af Luthers öfversättningar har jag begagnat hans helbibel, tryckt i Strassburg 1535. Därjämte har jag haft hans Septemberbibel af 1522 och antecknat dess afvikelser i viktiga punkter. Den förbättrade text, som Luthers helbiblar (1534 ff.) innehålla, var, hvad Nya Testamentet angår, fullt färdig, på några få obetydliga undantag när, redan 1530, jfr H. J. G. Palm, Historie der deutschen Bibel-Übersetzung D. Martini Lutheri von dem Jahr 1517 an bis 1534, herausg. von J. M. Goetze, Halle 1772 s. 91, 102 ff. Finge man sluta af ett par små exempel, skulle man tro, att man här hemma i Sverige haft, åtminstone att börja med, just Luthers öfversättning af 1530 (stor oktav, tryckt i Wittenberg) att följa. I Luk. 2, 37 öfversätter Luther här enligt Palm, a. a. s. 91: »>und war nu eine widwe», 1534, 1535 » und war eine widwe». Svenskarne 1526: »och hon war

en enkia», 1541: »och war nu een änkia». Hvarken Erasmus'

grekiska eller latinska text eller Vulgata ha någon ekvivalent till det svenska »nu». Likaså utelämnar Luther 1530 i Apg. 16, 31: »Christum», så ock svenskarne 1541, men dessa hade dock redan 1526 i öfverensstämmelse med Erasmus' grekiska och latinska text äfvensom med Vulgata här gjordt samma utelämning. Anmärkningsvärdt blifver i alla händelser, att den svenska texten af år 1541 i öfrigt på detta ställe visar spår af inflytande från Luther, som först från och med 1534 här insätter »Christum». Att man redan före 1534, då Luther först utgaf hela bibeln på tyska, eller åtminstone förr än man i Sverige fick ett exemplar af denna, var sysselsatt med Gamla Testamentets öfversättning efter hans sedan 1523 ff. utkommande stycken af denna del af bibeln, har jag i ett bihang i slutet af min undersökning sökt visa. Det vore därför icke någonting öfverraskande däri, att man före denna tid jämväl börjat med en ny öfversättning af Nya Testamentet.

Uti min jämförande framställning af de svenska texterna och deras förebilder har jag jämväl inryckt det mig veterligen icke i nyare tid undersökta bibelrevideringsarbete, som är kändt under namnet: Observationes Strengnenses, och hvilket, tack vare en för bibelöfversättningsfrågan mycket intresserad person, J. Heysig-Ridderstjerna, (jfr E. Lewenhaupt, Samlaren XIV, 73), ännu finnes i behåll i Upsala Domkapitels arkiv. Förslagets särskilda rättelser upptagas i noterna, oftast med angifvande af den auktoritet, som varit den bestämmande för den föreslagna ändringen. Några få obetydliga ändringsförslag har jag förbigått, enär de synts mig vara utan intresse, eller beroende på felaktig uppgift om stället dit de höra. Kommitterades insikter äro tämligen begränsade, så att det i de flesta fall varit lätt att se, hvarifrån de fått sina idéer. Det är Luther och Vulgata, som utgöra deras hjälpkällor, och deras ändringsförslag göra oss bland annat den stora tjänsten att visa, hurudan den svenska öfversättningen 1541 skulle ha blifvit, om man endast okritiskt

följt dessa källor. Obs. Strengn. kunna i detta hänseende lära oss beträffande Nya Testamentet af år 1541, hvad den danska öfversättningen af 1524 med sitt slafviska beroende af Erasmus och Luther kan lära oss beträffande den svenska af år 1526.

Uti denna inledning har jag endast att tillägga en bön, att man icke måtte finna den följande textjämförelsen för vidlyftig och detaljerad. Då det varit min afsikt att jämföra de gifna texterna ifrån början till slut, har jag ansett mig böra upptaga allt, äfven de minsta olikheter, som ha något värde såsom belysande öfversättarnes metod och kritiska förmåga. Det värde, min undersökning möjligen har, ligger förnämligast i dessa parallelltexter, där man i detalj kan följa öfversättarnes arbete. För att min afhandling ej måtte svälla ut till alltför stort omfång, har jag dock måst gå förbi mindre betydande olikheter eller endast i noterna omtalat dem. Likaså har jag i allmänhet förbigått alla de ställen, som i 1526 års öfversättning äro formade efter Luthers text och 1541 upptagna i oförändradt skick, enär jag i detta fall skulle ha nödgats omtrycka en stor del af min undersökning om källorna till 1526 års Nya Testamente. Däremot har jag på nytt upptagit sådana ställen, där 1526 års text är bildad efter Erasmus eller Vulgata, och hvilka i 1541 års öfversättning upptagas oförändrade eller med en lätt bearbetning, därför att dessa exempel hafva sitt särskilda intresse genom att visa, att den nya öfversättningen hvilar på flera källor.

För korthetens skull begagnas följande tecken:

S 1526, S 1541;)

1526, 1541

JSvenska öfversättaren, öfversättarne,
löfversättningen år 1526, 1541.

E 1516, 1519 JErasmus, Erasmus' latinska öfversättning år

1527, 15351516, 1519, 1527, 1535.

I öfrigt har jag såsom i min förra undersökning genom tecknet i någon af de tre kolumnerna till höger å hvarje öppning angifvit den källa, som synts mig vara använd uti de anförda exemplen, eller den text, som den svenska öfversättningen 1541 i alla fall mest liknar. I många fall, särskildt vid sådana exempel som bero af Luthers text, visar den svenska öfversättningen vid sidan af sitt beroende jämväl en kritik af sin förebild, och läsaren måste därför i hvarje fall närmare undersöka den svenska texten och dess källa och icke stanna blott vid de angifna tecknen i kolumnerna till höger, om han skall få en rätt inblick i förhållandet. Öfriga förkortningar äro lätt förstådda: om., sine ange utelämning, >: motsats eller olikhet, add.: tillägg.